Aktuellt hos Mamamóbra

Aktuellt hos Mamamóbra

Aktuellt

Här skriver jag löpande om aktuella kurser, cirklar, utställningar och försäljning, samt lite tänkvärt...

Bristande bubblor-Barndomens bubbla

Bristande bubblorPosted by Gunilla Gerkman Sat, March 29, 2014 07:52:57
Här börjar historien om Jenny...



Jenny föddes i slutet av femtiotalet efter tre års äktenskap. Modern hade varit en bra bit över trettio och fadern dryga förtio när de fick henne.
Förossningen hade varit mycket besvärlig för både mor och barn som fått tillbringa flera veckor på sjukhuset efteråt.
Jenny blev deras enda barn.
Under de tio första åren av sitt liv led hon av falsk krupp, vilket gjorde att föräldrarna , och då särskilt modern, blev mycket överbeskyddande.

Modern var sömmerska och hade sin syatelje´i hemmet . Fadern hade en liten kombinerad cykelverkstad och affär nere i centrum.

I familjen ingick en stor Colliehanne som var faderns ögonsten. Föräldrarna hade köpt den året innan de fick Jenny. Hunden var renrasig och hade vunnit andra pris i utseende och lydnad under första levnadsåret. Med åren hade den blivit kraftig och lämpade sig inte längre för att delta i tävlingar. Ingen av föräldrarna var heller intresserade av att "ränna på såna tillställningar". Att de överhuvudtaget gjort det berodde på hunduppfödaren som propsat på detta.
Men ompysslad och välskött var den. Och klok. Kunde skilja på familjemedlemmarnas tofflor och hämta dem om man bad om der. Prick klockan sju varje morgon väckte hunden fadern med ett par slick tvärs över ansiktet. Sedan, på moderns uppmaning, väckte den även Jenny.
Sorgen var stor då den somnade in tolv år gammal. Den begravdes längst bort i trädgården intill utedasset. Fadern hade spikat ihop en kista i vilken den lades med sin kudde och sitt täcke.
Att Jennys krupp skulle haft något att göra med deras stora långhåriga collie var det ingen som tänkt på. Men när den dött försvann hennes krupp.

Det var Jennys första kontakt med sorg.
Den allra första sprickan i hennes trygga värld.

Jenny hade tjockt ljusbrunt hår som räckte en bit ner på ryggen, vilket väckte både avundsjuka och beundran hos släkt och vänner.
Många gånger ville hon klippa sig men det tillät inte fadern henne att göra. Både han och modern ansåg att flickor skulle ha långt hår.
Särskilt om man hade så fint hår som Jennys.
Och kanske var det lika bra det.
Hon hade nog aldrig riktigt velat klippa sig på fulllt allvar heller. Hon hade aldrig varit helt säker.
Kanske var det bara för att Frida tjatat på henne. Frida som hade rakt tunt hår och avundades Jennys tjocka hårsvall.
Jenny var av medellängd och ganska slank trots att hon åt som en häst. Men själv tyckte hon att hon var för tjock och jämförde sig ofta med de spinkigaste flickorna på klassen till sin egen nackdel.
Varje gång familjen skulle besöka någon förmanade modern Jenny att inte äta så mycket. Men tanterna trugade och Jenny lät sig väl smaka.
Hon blev omtalad i hela byn för sin aptit men åt i alla fall. Hon kunde bara inte låta bli.
Det pratades mycket i byn om att hon var enda barnet och bortskämd också!
Och det var Frida som var orsak till det.
Frida, som också var enda barnet, hade vid ett tillfälle blivit beskylld för att vara elak och bortskämd. Då hade hon skrikit så skvallertanterna hört att hon minsann inte var så elak som Jenny i alla fall.
Vilket skvallertanterna gärna upplyste alla ovetande om.
Modern grälade på Jenny och fick henne känna sig elak och bortskämd fast hon egentligen aldrig riktigt forstod vad det var hon var skyldig till.
Hon kände att hela byn tyckte hon var hemsk och stirrade på henne var hon gick. Som om alla tyckte illa om henne.
Kanske var hon så hemsk som de påstod?
Hennes osäkerhet växte.

På vintrarna måste hon ha yllebyxor och många lager tjocka kläder. Många av moderns väninnor, däribland moster Sally, påpekade för modern att Jenny hade för mycket kläder på sig men modern fortsatte envist bylta på henne kläder.

Länge efter att de andra barnen i byn börjat gå barbenta på våren fick Jenny behålla kalasbyxorna på.
Och likadant var det på sommaren. Först när halva sommarlovet gått fick Jenny ta sitt första dopp, naturligtvis under moderns uppsikt . Vanligtvis blev hon ordentligt förkyld efter detta och fick öroninflammation efteråt. Många var turerna till doktorn varje sommar. Ja, till och med så många att Jenny och modern hittade på en egen doktorsång medan de åkte ner till centrum med bussen.

"Mammas lilla kråka skulle ut och åka
lite, lite buss till malmen
och än slank det hit
och än slank det dit
och än slank det upp till doktorn
Och doktorn ville höra
lite i mitt öra
sen så ville han blås upp det
och sen blev det bra
och Jenny blev gla´
för sen for vi hem till mommo

Och det var där hos mormor Jenny tillbringade sina somrar när modern arbetade som semestervikarie i byns livsmedelsaffär.
Mormodern var sjuklig och hade svårt att gå. Vilket hennes kraftiga övervikt bidrog till.
Trots sina knappt en och femtio i strumplästen vägde hon en bra bit över hundra kilo och liknade ett stort tält i sina vida klänningar där hon sakta vaggade fram. Att hennes hjärta också var dåligt gjorde att hon fick svårt att andas när hon promenerade.
Vilket i sin tur gjorde det svårt för henne att följa med Jenny till badstranden.
Så för det mesta blev det endast detta enda dopp per sommar.
Vilket Jenny inte alls gillade när hon kom upp i skolåldern och alla kompisarna tillbringade sina dagar nere vid vattnet.
Medan Jenny fick stanna hos mormor.
Att hon skulle fått gå utan vuxen till stranden var inte att tänka på ens.

Den sista sommaren mormor levde tillbringade Jenny också hos henne. Jenny var då 10år.
Mormodern var däremot så sjuk och dålig att det var Jenny som passade henne istället för tvärt om.
Oförmögen som mormodern var att ta hand om sig själv.
Hon kunde inte äta själv .
När Jenny skulle ge henne blåbärssoppa spillde hon ut allt i sängen och bara låg där fåningt flinande av de starka mediciner hon åt.
Jenny stirrade helt skräckslagen på mormors flinand hjälplöshet och visste inte vad hon skulle ta sig till.
Hennes älskade mormor låg där i sängen med det svarta spikraka håret hängande i testar runt det nu så insjunkna ansiktet och de i vanligt fall så pigga ögonen blickade oseende och oigenkännande på henne.
Det var som om det var någon helt annan som låg där.
Inte hennes älskade mormor.
Tårar av vanmakt och rädsla fyllde hennes ögon allt som oftast den sommaren.
Paniken satt som en klump i magen och gjorde henne arg och rastlös.
Hon protesterade varje gång hon ombads se till mormor av rädsla för att se mormodern ligga där i sängen omtöcknad av starka mediciner och utan möjlighet att få riktig kontakt med.
Mormor som alltid månat om henne och varit hennes fasta punkt varje sommar hade förvandlats till en spillra av sitt forna jag.
Nu var hon som en drucken eller som en sömngångare istället för den aktiva kvinna hon varit innan.
Jenny uppfattades som jobbig. Ingen förstod att hon sörjde sin mormor.
Inte ens Jenny själv.
Hon visste bara att hon hatade se sin mormor ligga så där och inte kunna göra något för henne.
Varje gång hon öppnade dörren var hon rädd för vad hon skulle få se där i mormors sängkammare.
Motvilligt gick hon dit med mat varje dag och skyndade sedan därifrån så fort hon bara kunde.
Mormor dog den hösten. En månad efter hunden.

Det var den andra sprickan i hennes trygga värld samma höst.

























  • Comments(0)//aktuellt.mamamo.se/#post131

Bristande Bubblor

Bristande bubblorPosted by Gunilla Gerkman Mon, September 19, 2011 13:59:43
Livet


Livet är en bubbla

så skimrande och klar

fylld av förväntningar om lycka

mamma, pappa, barn


Gnistrande i regnbågens alla färger


Ett oskrivet blad


En bubbla lätt kan brista

den är skör och svår att hålla kvar.


Så börjar berättelsen om Jenny. En flicka uppvuxen på slutet av femtiotalet...

En berättelse baserad på verklighet.

  • Comments(0)//aktuellt.mamamo.se/#post29